Att vara en struts!
Jag mår bra, jag mår fint!
Men jag sitter och frågar mig själv hur ska man besluta saker? ska man lida ett tag och hoppas på guld i slutet? ska man hoppa över att ens chansa och slippa lida? Hur gör man? Vad gör man?
Tankarna snurrar och är många, tankar om en massa olika saker!
Menar folk alltid det dom säger? Vad vill jag jobba med? Kommer jag våga släppa in nya människor i livet?
Vad ska jag göra med mina mål och drömmar? Ni vet sånna tankar som skapar fred på jorden, eller snarare en innre frid. Jag har fortfarande inte ett helt hjärta, de fattas bitar, även om de inte är långt ifrån så händer de ibland saker som gör att bitar från hjärtat lossnar igen. MEN har det en gång varit helt så kan man laga det igen! Bara annvända sig utav ett riktigt bra limm, familj vänner och mycket skratt!
Ibland känner jag mig som en struts som stoppar ner huvidet i sanden, när man e där nere försvinner problemen men såfort man kollar upp igen så finns dom kvar, och för att slippa dom måste jag bli ett djur som kryper ner i sanden och inte kommer upp!
Men igentligen vad är faran med att möta sitt problem? Jag ska inte sluta vara en struts bara för någon annan skapar mig ett problem, Jag får i första hand tänka på mig själv och sedan ta de utifrån de! Detta betyder att jag kanske slutar göra saker och prata med folk, you never know!
Ps. Jag har stängt ner min Facebook, det ni! OCH jag är så jävla nöjd å det känns riktigt bra, mer om det en annan gång!