A

Just nu känns det kontstigt, jag sitter på kontoret och det är sista dagen som det är heldag!
Imorgon blir det fika och hejdå! Det är imorgon, vart tog tiden vägen? Det känns som det va igår jag stod och kramade mina kompisar i sthlm hejdå och va så ledsen att behöva åka tillbaka till skåne men nu är jag här och det hugger i hjärtat. Jag har nu börjat få miin vardag och jag ska lämna två personer som betyder otroligt mycket för mig.
2 tjejkompisar det varit många turer med. Det gjorde så ont i hjärtat här om dagen när jag satt med ena och snackade och jag såg hur nära de va till gråt, jag vill bara krama om och aldrig släppa, packa ner i en påse och ta med mig till shlm så vi alltid kan ha varandra!
Själv vart jag så rörd här om kvällen när jag fick ett kört och en pressent som var jätte personlig. Det är så fina tjejor, och jag själv vill kunna ge dom nått, men vad? jag vill inte ge en pressent bara för att, utan den ska vara personlig och komma från hjärtat!

Jag har en vecka kvar nere i skåne, inte ens en vecka, jag har 5 dagar kvar, på lördag vid lunch bär vi av hemmåt, då har jag packat alla mina saker och jag har sagt hejdå till jobb, kompisar och mange. På lördag lämnar jag de som varit mitt liv i 8 månader. nästan en hel graviditet, förstå hur mycket man hinner med på denna tiden.
Många skratt och många tårar.

Jag har lärt mig mycket om livet, om att det inte är så lätt alltid, att man står där själv, men hur jävligt det än känns så reser man sig och blir starkare, de som man kan kalla en klysha, det som du inte dör av stärker dig. Denna klyscha stämmer. Jag har lärt mig att blicka frammåt och att jag inte behöver lägga så mycket vikt vid människor runtomkring mig. Självklart bryr jag mig om dom men jag måste ha mig som prio ett!
I slutändan så är det den enda som alltid kommer följa dig, man födds med sig själv och man dör med sig själv sen finns det människor som kommer följa dig på vägen men aldrig dela allt detta...

mer tankar kommer att komma och om vad jag lämnar och vad jag får, (jag lämnar inte jag säger på återseende)