A

Oj oj oj. Nu är jag trött och förvirrad!
Vilken helg de varit. Inte alls som jag hade tänkt mig från början, men de kanske är bra i sin tur med, att lära mig att släppa lite på tyglarna. I fredags var jag ute med M, vi dansade och hadde oss, hon söp mig full på riktigt kort tid. inte illa.

   
                       (klicka på bilderna för att se dom stora)

Igår så hamnade jag hemma hos E. och där skulle dom ha middag och spela spel, C ville inte bli ensam med alla par och klart jag ställde upp, jag fick mig en pojkvän för kvällen, vilket bra par vi va!
Haha hela historian är etablerad och vi har väl än så länge sagt vi får träffa anndra. Haha. men jag tror jag gör slut, hoppas han läser min blogg så han vet att vi inte är ett par längre. Haha...

Jag sov kvar i E´s soffa, min säng va mycket skönare när jag kom hem kan jag säga, haha vad de e skönt att sova, sova i sin egna säng, lite svalt och mörkt och tyst. SKÖNT!

Jag har ett problem, eller jag har många men imorgon ska jag jobba men jag har inte fått någon tid. Det känns lite luddigt med allt. Men men jag ringer och frågar imorgon, värre än så är de inte...

Sen har jag lite jag måste tänka på, och blir det ingen klarhet under veckan får jag kasta in handduken.
tråkigt men sant!

dagen i all ära har jag varit ledig, ledig är en definationsfråga. Jag har inte varit ledig, jag har haft fullt upp och jag har tänkt mer än när jag jobbar, det kallar jag inte ledig.

Jag hade ett bra möte med min doktor i morse och jag hade ett bra möte hos min kurator på förmidagen.
Det känns som det är påväg åt rätt håll. Wohoo...

Sen efter lunch så var jag förbi en av mina bästa killkompisar E. haha vad jag skratta, jobbigt ämne men ändå så mycket glädje. Tårarna var på god väg, gjädjetårarna. De bra tårarna. Jag kände hur jag fick knipa så jag inte skulle kissa på mig, de skulle bli lite jobbigt att kissa på mig i hans hall men OM jag skulle kissa på mig hos någon så tror jag att jag väljer E. haha men jag hoppas verkligen inte de händer. men jag säger OM. haha...

Ikväll är en sådan kväll där jag hade velat träffa någon, bara umgåtts, sluppit tänka på vad som hänt och vad som komma skall eller varför eller varför inte... Men nä idag är en sådan dag då folk inte kan ses :(

Just nu är det inte på topp. glädje är annars min melodi men vad gör man när man känner att man inte hittar sig själv och man inte sjunger sin egen melodi längre? Vad hände? Hur kommer detta sig?
Detta håller jag på att ta reda på med hjälp av kurator och läkare. Jag vägrar att köra mig själv i botten och gör något åt det!

Men är det inte konstigt hur tabu detta är?!
Jag är öppen med att jag inte alltid för tillfället mår hundra, någon dag kommer alltid allt komma ikapp en om man inte tar hand om det, inge fel med det, kanske att man kan va efterklok och säga att jag borde tagit tag i allt innan MEN nu gjorde jag inte det och får ta hand om det nu!

När man är öppen om att man arbetar med sig själv och inte alltid mår hundra och ser det som ett problem så kryper det fram från var å varannan människa att dom med har haft problem eller går på tabletter eller pratar med någon. Jag är den sista att dömma MEN jag tycker inte om att man klagar och vet att man har problem och vet att man mår dåligt men inte vill göra något åt saken.

Jag är så tacksam för hur min familj och mina vänner har bemött mig när jag har berättat. Jag har bara fått stöd och det är de man behöver! Ett otroligt tack till er alla. Jag kommer göra dena resa själv men jag är så glad att ni hjälper mig!

Jag fick en låt en dag av en fin vän, den säger mycket!