Natten har varit hemsk. Ingen bra natt! Att blunda har varit som att själv slänga sig in till vargarna, att somna vart skräcken, somnat med tvn på och lamporna tända, såfort jag somnade kom någon mardröm, drömde jag eller va jag vaken, allt blev så verkligt, jag kunde inte röra mig, jag vart jagad och fasthållen, men jag kunde inte röra mig, jag vaknar av att jag skriker hjälp på riktigt.
Tårarna ran och har runnit, dom rinner än. Huvudet känns tungt och kroppen svarar inte på befallning, som att det är något i kroppen som stoppar allt och inte vill att jag ska vara med.

Vad utlöste de här?
Jag har sovit för lite i helgen, kan de vara de? Det kan vara en anledning att jag mår redan dåligt och kroppen måste få återhämta sig. Men sen har det legat i luften jag har bara väntat på bomben som skulle låta allt falla, jag har kämpat att hålla mig hel, men igår brast det. Jag fick bla fel sms vid fel tillfälle. Jag fick bemöta en annans smärta när jag inte klarade min egen, det vart för mycket!

Tack F för att du försökte och tack J för att du fanns där för mig i timmar! Det gör du alltid, och inatt behövde jag verkligen det!