Om man vet de man önskar sig inte kommer bli av och man själv inte kan styra de bör man släppa och gå vidare.
Men de e lätt att säga till anndra å säga till sig själv, desto svårare att göra...

Ibland borde man vara en robot, en robot har ett kretskort, du kan programera om detta om nått går på tok.
Men nä nu ska vi styras av kännslor och skit.

Igår låg jag och kollade på ett program på 3an med simon och tomas, och Tomas Dileva fick inreda ett rum.
Vilken männiksa, på ett possetiv sätt, vilket lugn, jag tycker han är cool och jag tycker han är äkta!
Han om nån har nog hittat meningen med livet, sin mening...
Tomas frågade Dileva vad han hade hållit på med om han inte gjorde de han gör nu, då svara han de vet jag inte för de här e de jag vet, de här e de jag älskar att göra och alltid har gjort, som att jag aldrig slutade leka, jag har aldrig känt att jag går till ett jobb...

Tänk å få ha de så, så okommplicerat!
Så antingen vill jag vara en robot eller en Tomas Dileva...