Natten är här och jag är vaken, vaken i en värld som sover. Tankarna rinner förbi men stannar inte, vad ska jag tänka, vad ska jag göra, hur ska jag agera. När var hur?

Vem, vad, vilka?

Hur ska man få svar på alla frågor om man inte vågar fråga dom?
Varför ska alla försöka spela ett spel? När man spelar ett spel finns de dom som säger man ska ha kul längs vägen och dom som säger att de viktiga är att vinna!

Om det viktiga är att vinna får man fuska då? Får man ta till alla knep man kan bara för att komma i mål först?
Om man är riktigt grym på spelet kommer man då lyckas att ha kul medans man vinner pga man är skicklig?

Jag tror på ärlighet i de sociala spelet, jag tror på ett icke "svenskt" sätt. Med detta menar jag, prata med dom du känner för, prata med hela kroppen och visa vad du på riktigt känner och menar. Våga visa passion, våga visa kännslor. Tycker du någon har en fantastisk jacka eller ett underbart leende, säg då detta.
vad känns inte bättre än att se en annan människa bli spontant lycklig av något man inte förväntade sig!

MEN när man gör detta i sverige bemöts man på två sätt, antingen får man ett jätte leende följt av ett blygsamt tack, med kännslan om att man har förgyllt denna persons dag, vecka.
ELLER så får man snea blickar, på sin höjd ett kort tack och personen tycker att man är dum i huvudet och flyttar tre, sju ja varför inte 15 steg bort ifrån platsen den stod på, platsen breve personen som bara var ärlig och vågade!

Jag tror ändå på ärlighet och tanken om att förgylla livet för andra, när man förgyller livet för andra gör man de för sig själv. Det är inte bara för att få anndra att må bra, det är även för att själv få må bra, så är slutsatsen då att jag är egoist?