Jag har inte igentligen lust att prata telefon ändå vill jag det. Jag har inte lust att hitta på nått ändå gör jag det. Helt sjukt hur man kan tappa glöden. Jag ska ut till m för att packa, känns rätt jobbigt, att behöva rota i gammalt när man vill blicka framåt. Jag känner verkligen att de bara kan bli bättre, och än så länge har jag inte dött så var dag stärker mig. Känslan att klara mig själv är guld. Men jag gillar inte att va ensam däremot gillar jag att vara själv. Det är stor skillnad, det är något man själv styr över. Men ensamhet styr man inte över den är där varken man vill eller inte. När jag varit ifrån stockholm, familj och vänner över ett halvår så inser man vissa saker. Som vad man vill ha i sitt liv. Jag vill ha relationer på samma bas, man ger och man tar. Och är det så att de inte funkar kan de vara då klarar man sig bättre själv.