Just nu känns det kontstigt, jag sitter på kontoret och det är sista dagen som det är heldag!
Imorgon blir det fika och hejdå! Det är imorgon, vart tog tiden vägen? Det känns som det va igår jag stod och kramade mina kompisar i sthlm hejdå och va så ledsen att behöva åka tillbaka till skåne men nu är jag här och det hugger i hjärtat. Jag har nu börjat få miin vardag och jag ska lämna två personer som betyder otroligt mycket för mig.
2 tjejkompisar det varit många turer med. Det gjorde så ont i hjärtat här om dagen när jag satt med ena och snackade och jag såg hur nära de va till gråt, jag vill bara krama om och aldrig släppa, packa ner i en påse och ta med mig till shlm så vi alltid kan ha varandra!
Själv vart jag så rörd här om kvällen när jag fick ett kört och en pressent som var jätte personlig. Det är så fina tjejor, och jag själv vill kunna ge dom nått, men vad? jag vill inte ge en pressent bara för att, utan den ska vara personlig och komma från hjärtat!